En miljödiplomerad koloniträdgårdsförening

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus): Lupinerna är vackra, men extremt invasiva och bör betraktas som en växternas mördarsnigel.

Vad är problemet med lupiner?

Det är en snabbväxande, flerårig art som sprider sig effektivt med frön, men även genom underjordisk jordstam, och kan föröka sig med rotbitar. Eftersom blomsterlupin är en kvävefixerande art ökar kvävehalten i jorden där den växer, vilket kan påverka omgivande flora.

Hur bekämpar man lupinerna?

Lupinen är envis och seg och därför måste bekämpningen vara långsiktig och upprepas ofta. Rötterna klarar övervintringen bra och fröna i marken bevarar sin grobarhet i många år. I första hand bör man se till att det inte bildas några frön genom att kapa av blomstjälkarna innan fröna mognar. Då fylls inte fröbanken i marken på och inga fler frön sprids ut i omgivningen.

Nya och små bestånd bekämpas bäst genom att man gräver upp dem med rötterna. Det är en arbetsam men effektiv metod. Låt rötterna ligga och torka – lägg dem inte i komposten!

Till följd av grävandet kan en del av fröna i marken komma att gro. Därför måste man rensa området regelbundet under de följande åren.

 

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera): Jättebalsaminen blir ungefär en och en halv meter hög och är en ettårig ört (blomma). Den är därför lättare att bekämpa och kan dras upp med rötterna. Däremot har den en mycket effektiv fröspridning eftersom frukterna skjuter iväg kaskader av frön i små explosioner.

Hur kan man bekämpa jättebalsaminer?

Plockning!

* Jättebalsaminerna dras upp för hand innan fröna mognar.

* Växtavfallet ska helst torkas ordentligt eller brännas, eftersom jättebalsaminens frön kan mogna även efter att växterna kapats, och de kapade stjälkarna kan bilda rötter och fortsätta växa.

* Genom att samla ihop växtavfallet och trampa på stjälkarna så att de krossas kan man minska risken för att stjälkarna fortsätter att växa och att fröna mognar.

* Det är bra att hålla det bekämpade området under uppsikt under sommaren och avlägsna nya plantor eller åtminstone blommor.

 

Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis): Kanadensiskt gullris är en odlad växt som ofta uppträder i stor mängd i trädgårdar, vid vägkanter och på industrimark). Den sprider sig lätt, kanske mycket för att folk tröttnar på den i sin trädgård, där den tar över och man då istället slänger ut den i skogen.

Till Sverige kom den 1864 och det första förvildade exemplaret noterades 1870 i Skåne. Det kanadensiska gullriset sprider sig ofta från botaniska trädgårdar eller parker och har i Sverige blivit vanligt i förvildat tillstånd. Spridning sker med frön i vinden, ett skott kan producera över 10 000 frön med flygfjun, och rhizomer i jord från trädgårdars skräp- eller komposthögar. Som många andra högväxta örter skuggar det kanadensiska gullriset ut lägre växtlighet och kan komma att dominera större områden. Växten är en stor källa för hösnuva och pollenallergi. Den kan också agera värd för skadeinsekter.

Hur kan man bekämpa kanadensiskt gullris?

Det är arbetsamt att bekämpa omfångsrika växtbestånd, eftersom gullrissläktets rhizom är uthålliga. Man har lyckats utrota växtbestånd genom att klippa ner dem under flera år både på våren och på hösten



Parkslide (Fallopia japonica): Parkslide är en främmande art i landet, den kommer ursprungligen från Asien. Den kan sprida sig snabbt och orsaka stora skador. Dess rötter och underjordiska stammar växer snabbt och kan tränga igenom asfalt, dränering, betong och avlopp. Artens förekomst har också negativa effekter på biologisk mångfald. Parkslide tränger ut inhemska arter genom att täcka stora områden. Arten, som tidigare sågs som en vacker trädgårdsväxt, har etablerat sig som ett aggressivt och svårutrotat ogräs som behöver bekämpas. Om man gör det tidigt när beståndet är litet ökar möjligheten att få bort växten. Stora bestånd kan vara mycket besvärliga att bli av med och kräver ofta insatser under många år. Parkslide är en art som gynnas av varmare klimat.

Förhindra att sprida parkslide

  • Plantera inte parkslide i din trädgård.
  • Slå inte med hackande redskap, små delar av stammen kan slå rot och ge upphov till nya plantor.
  • Flytta inte jordmassor där parkslide finns eller har funnits.
  • Kompostera inte rötter eller växtdelar.
  • Minsta lilla rotbit som slängs ut i naturen kan bilda ett nytt bestånd.

Sammanställt av Thomas Lindqvist

Arkiv